Aliquando et insanire iucundum est
Det är ju i ropet nu att skriva om sin träning. Jag har ingen plan inför nästa år än, men jag kan delge lite data från de senaste 19 veckorna som jag har i mitt polarprogram. Den tidigare träningen ligger i en annan burk.
Snitt träning/v 11:21 h
Max träning/v 18:18 h
Kommentar: Inte mer träning än nödvändigt. Ca 2:00 – 3:30 h träning i veckomängden är ren transportcykling. Bort med den så har jag fått dryga 8-9 h/v i benen. Tufft värre.
En bild från Oscar från helgen
Lyxpass idag. Hjalle och jag tog bilen bort till Ågesta för att slippa springa asfalt i bostadsområden. Vi siktade på 6-kilometerspåret, två varv för oss som är hårda.
Första varvet gick på 26:08. Hjalle sprang åttor runt mig, spurtade och väntad in och sträckte ut i nedförsluten där jag bromsade mig ner. Andra varvet efter steniskotömningspaus tog 25:47 utan stenhård finalspurt. Vi sprang mest i snacktempo och diskuterade träning, Hjalle sprang mer i snacktempo än mig. Jag sa dessutom till Hjalle som ursäkt att jag nu sprungit 60 km totalt sedan jag joggade senast i våras. När jag kom hem sa jag samma sak till cykeloraklet Öijer och blev snabbt rättad. Tur att någon har koll när minnet sviker. 66 km har jag sprungit so far under hösten. En träningsdag för Öijer kan innebära 46 km, så jag ligger i lä kan man säga.
Efter att vi sträckt på våra stela ben mot lite motionsredskap så gjorde jag 150% fler chins än vad Hjalle klarade. Det skulle väl motsvara i kampen oss mellan att han sprang varvet på <11 min, vilket han inte gjorde. Tur att träningen bara var på kul.
Foto: CX-cupen
Hjalle, Calle och jag fick en trevlig resa ner till Lidköping. Calle hade kaffetermosen laddad och allt var bra. Först hade jag inte tänkt tävla i helgen då jag glömde att anmäla mig, men när det blev resesällskap och jag ändå måste träna fann jag det lika bra att åka ner.
Calle som inte tränat så mycket på sista tiden hade pigga ben och blev 2a. Hajlle la ytterligare en fin placering till meritlistan då han som motionär figthades i elitklassen. Var går förresten gränsen mellan tävlingsidrottare och motionär? Idrottar motionären för hälsan, nöjet och utmaningens skull och låter träningen styras av lust och intresse, medan tävlingsidrottaren planerar sin träning utifrån tävlingar och utomstående krav? Skiljelinjen blir rätt otydlig och flexibel när man tänker på det. Hur bra kan en motionär bli utan att gå över gränsen för att bli tävlingscyklist? Är det kanske ambitionen vid tävlandet som styr identiteten? Tävla för nöjet eller för prestationen… Det kan ju vara kul att prestera också.
Jag har ett tidigare rekord där på 44:50 som jag ämnade smula sönder imorse. Snöblandat regn, lerigt och jäkligt är ju finfint för rekord, men jag satte av ganska lugnt med en öppningskilometer på 4:08. jag har ju inte sprungit så här långt sedan förra vintern, så jag var lite osäker på uthålligheten, främst lokalt i höftböjarna.
Kilometertiderna varierade en del och det var bitvis riktig terränglöpning med gegga och vatten. Kilometerskyltarna verkar stå helt galet på slutet men tiden imål blev 41:24. nytt pers allså, och det tog bara 9 år eller så att slå det gamla! Kul att vara helt nedstänkt efter en löptur också. Jag undrar vad Ola sprang milen på idag…?
be there…
Såg förresten en film från Valhallcrossen på Yotab. Min kassa spurt syns sist i filmen. Vid 9:20 eller så.
Det är lite läskigt hur saker och ting kan uvecklas. Först spontanhånade jag Ola lite smått för hans gubbkalsonger och nu kontrar han med att på fler bloggar synas iförd just dessa. Det rör sig om ganska vågade bilder måste jag tillägga. Varning för gubbporr. Jag ska nog inte gå in på en psykologisk analys av det här beteendet tror jag… men jag hoppas att det lugnar ner sig tills jag kommer till Örebro nästa gång.
Till mitt försvar om någon nu tycker att jag var elak mot Ola genom att anmärka på hans kalsonger så måste jag säg att detta skedde sent på kvällen när hjärnan var lite småtrött och dessutom i anslutning till en modediskussion (olas olika byxor). Helt plötsligt framför mig tar han av sig byxorna och den instinktiva delen av hjärnan reagerade i förvåning och chock och kommentaren/frågan var fälld/ställd.
Vi åker runt 6 pers i en vanlig bil, fulla av fördomar om hur dyrt allt är i norge. En av oss har tom en kall pastasallad i trunken. Men det är ju trevligare med lite utemiddag trots allt. Efter ett tag ser vi en inbjudande skylt med texten “en stor pizza till priset av en liten”. Vi parkerar och går in. Dollys heter stället tror jag, folktomt men städat. Tydligen beställer man inte över disk här så vi sätter oss vid bordet. En servitris ger oss menyer som ser ut att komma i stor upplaga. Pizzorna kostar mellan 127-250 Nkr, dvs 150-312 svenska pengar. Pizzorna ser dessutom ut som panpizzor.
Vi siktar på de italienska pizzorna som är klart billigast i menyn. Servitrisen skruvar lite på sig och när fyra av oss sex har beställt italiensk pizza får hon springa till köket och fråga. Hon kommer tillbaka och medelar att tyvärr har de bara en (1 st) italiensk pizza på haket så hon ger oss lite mer betänketid. Vi glor lite på henne, väntar några sekunder och går sedan därifrån. Vattnet som hon redan serverat med is och citron och förmodligen kostar 40 kr (en överaskning som säkert lämnas till notan) får stå orört på bordet. 200 kr+ för norsk fryspizza kändes jäkligt avlägset.
Istället kalasade vi i färdigmatdisken på ICA. Riktigt billigt var det där och varmrätt (halv kylling med bröd) + efterätt (bulle) och mat till följande dags tågresa (400 g choklad på tillbud) sparkade lös på 79 norska. När vi kom ut satt det en bot på bilen.
I onsdags rök en näsa, idag en fot. Pumpen lägger riktigt hårda banor som inte är för veklingar. Idag var det staffans tur att offra en kroppsdel. I första heatet gjorde han en i sammanhanget oskyldig vurpa men fick foten snett under cykeln och bröt den. Han höll sig vid gott mod och efter en halvtimme var ambulansen på plats och sjukvårdarna klippte av honom skon. Fotleden såg inte allt för trasig ut men hade lite fel vinkel. Jag hoppas det löser sig med lite metall och vila. Det tristaste var nästan att han ska till Aruba på Bröllopsresa om tre veckor. Solsemester med gips är ingen höjdare. Hoppas det läker fint och att du snart är tillbaka i slag Staffan!
Vi andra tuffade vidare och körde våra återstående tre heat. Första heatet efter timmvilan var benen inte riktigt pigga efter att ha stått i duggregn och 6+ med bara benvärmare, de sista två gick bättre men med tungt huvud. Party till tre i natt tog ut sin rätt trots allt.
Foto: Magnus
Jag fick tyvärr inte användning för segergesten jag övat in. Den var väl inget särskilt ändå, det handlade mest om att undvika min vanliga black power-symbol som jag hela tiden råkar köra med.
Starten gick inte riktigt bra. Gamlingen Mathias Karlsson hade svårt att få sina veteranfötter i pedalerna så jag kom väl in på första och sista gräspartiet runt 12e plats. Jag körde om Alle, Wengan, Martin, Karlsson och efter en halvtimme kom jag fram till Bleckur. Vi låg ihop ett tag innan vi kunde ansluta till Nilsson, Jeppe och Jens. Nu fick jag vila lite och tempot var behagligt mestadels. När det var ett varv kvar satte Jeppe in en stöt. Eftersom Nilsson och Jens avvaktade så hängde jag på, passerade och fick en lucka. Benen surnade till lite, och Nilsson anslöt. Jag släppte fram honom i hopp om att tempot skulle vara högt, men det räckte inte då Jens kunde ansluta bakifrån.
Nu sjönk tempot igen och jag försökte ytterligare en gång att gå fram och prova benen. Men till ingen nytta, krämen var borta och jag släppte nog i onödan fram Nilsson och Jens och la mig för att avvakta. Min miss. Jag sög hjul utan problem och trots en fin sista kurvtagning kunde jag inte göra något på det korta upploppet. 4a blev jag till slut. Vinnaren har jag inte nämnt än då han körde ifrån alla på första varvet och sedan utökade. Darvell var i en klass för sig idag. Men inte fick han guld för det, för jag är nu distriktsmästare i cx.
Valhall hade fixat en riktigt fin tävling. Riktigt trevligt som vanligt med mycket folk och en tight bana. Kanske lite väl tight och lite väl enformig med gräs, gräs och gräs. Men det fungerade ändå.
Foto: Peter Eklund tror jag. Bilden är ifrån Södertäljes tävling förra året. Fint väder.
Jag känner mig laddad, faktiskt. Det ska bli kul. Jag har övat målgester hela dagen, vilken jag bjuder på bli en överaskning.
Recent Comments