Min mastodontfinnmarkstursrapport

Foto: jronbike. Klicka och se fler bilder.

Jag reste upp under fredagen och bodde hos en Klubbkompis i Ulfshyttan. Kul att träffa lite nya personer och ta det lugnt och slappna av inför tävlingen. Det regnade på rätt bra över natten och det Racing Ralp-däcket jag satte på bak inför VM hade börjat läcka. Med lite skak och sånt fick det stå över natten och på morgonen verkade det hållit sig så bra att jag vågade köra på det.

Under uppvärmningen märkte jaga tt benen var rikigt tunga, men det är inget ovanligt. Under första två milen fick jag plåga mig ordentligt. Jag höll på att släppa gruppen vid flera tillfällen trots att det inte gick särskillt fort, jag hade bara ingenting att sätta in, alls. Det kändes som att jag hade två spännband runt låren, och det spelade ingen roll att jag låg på rulle utför, det gick tungt. Länge var jag helt övertygad om att det var skivbromsarna som låg emot så hjulen knappt snurrade. Vid det första tekniska stigpartiet fick jag släppa gruppen. Springbacken som jag normalt alltid cyklar uppför fick jag kliva av i början av. Jag hade grepp och lätt växel i, men benen gick inte att koordinera i en tramprörelse så jag fick välta av cykeln.

Jag hängde på Tynellarna och Stefan Carlsson men fick släppa dem uppför (!) då de var för snabba för mig. Jag fick lite sällskapa av Wilert ett tag med hamnade sedan ensam och körde på i motvinden i distansfart men med tävlingsansträngning. Inför första bergspriset kom en jättegrupp ikapp. Det blev lite trängsel och jag kom iväg ensam med Oskar från klubben. Det blev lite min räddning. Han hade bra tryck på grusvägarna och trots att jag fick vänta in honom efter varje skogsparti så höll vi rätt bra fart och körde ikapp Tynellarna vid Ljungåsen.

Vid Gränges började jag piggna till. Seglarn var vid det här laget inhämtad, och i skogspartiet efter bryggeriet rullade jag ifrån gruppen. Luckan blev rätt stor, så jag tänkte att det var lika bra att köra på. Seglarn kom dock ikapp vid Kåsen. Han trampade på lätta fina växlar men såg samtidigt slutkörd ut och tog riktigt slappa förningar. Taktik eller trötthet? Jag visste inte riktigt, och jag började själv bli lite krispig. Innan Krabobacken tog han lagning, tappade flaskan och stannade. Jag såg min chans och siktade på att komma in i backen före honom för att i sämsta fall inte bli ifrånkörd uppför. Nu blev det en större lucka istället.

Jag fick i backen rapport om att Oscar låg två minuter före. Tidigare rapporter från åskådare utan klockor (?) hade sagt 2 min, 3 min, några min, 5 min, 2 min, så jag kände att han i varje fall var någonstans framför mig. Några km innan mål fick jag syn på talangen. Jag kom ikapp honom honom på den härliga motvindsrakan in till Ludvika. Stackarn såg inte så pigg ut, men det var inte jag heller. Innan träbron över ängen gick jag in före honom. Jag hade planerat att stöta längre upp i den lilla backen upp mot målområdet, men det behövdes inte. Oscar eliminerade sig själv ur striden om 7e platsen genom att lägga sig brevid bron och skrika åsikter om banan.

Finnmarksturen har aldrig gått bra för mig, och det här var faktiskt min bästa placering på mina 6 målgångar. Igår efter rullpasset var jag inte så kry heller. 38 grader feber och utslagen. Jag har svettats genom natten och väger in på en korrekt morgonvikt. Matförgiftad av fikat hoppas jag på. Nu mår jag helt okay, så ni som hoppats på storförkylning för mig inför Bockstensturen går nog bet på det.

Fullständigt resultat:

H.Elit

 

Plac Namn Förening Skattlösberg Sluttid

1 Jesper Dahlström Kolmården Mtb 01:50:21 04:04:40

2 JensWestergren Falu Ck 01:50:23 04:07:12

3 Calle Friberg Kvänums If 01:49:51 04:08:03

4 Alexander Blomqvist Alingsås Ck 01:50:38 04:08:15

5 Stefan Carlsson Kolmården Mtb 01:51:17 04:08:16

6 Lars Bleckur Cykloteket Racing Team 01:50:20 04:09:48

7 Mikael Salomonsson Tullinge Sk/Pedalogerna.com 01:54:57 04:13:34

8 Oscar Ekstam Falu Ck/ Team Ghost Sweden 01:51:11 04:14:04

9 Fredrik Edin Cykloteket Racing Team 01:50:23 04:14:57

10 Daniel Brengdahl Ck Hymer 01:55:47 04:16:47

slut

Nu vet jag varför kvinnorna på bilden nedan inte har klassiska konditorkroppar - de vet att inte äta fikat själva. Louise och jag är helt däckade. Jag rullade en sväng men ville nästan leda cykeln istället. Nu ska jag slänga mig i badet och tina upp de ömma musklerna.

Överförfikad

För att fira lediga söndagen med annat än distans så satte Louise och jag oss i bilen och åkte ner till Taxinge Slott. Vi förköpte oss totalt på deras kakbuffe vilket blev droppen för min finnmarkstursmage. Nu känner jag att det blir fikastopp ett tag framöver. Jag har ju mer eller mindre levt på fikabröd de senaste veckorna vilket syntes på gårdagens tävlingströja som hade ett decimeterbrett osmutsat fält över magen. Förmodligen för att den delen av tröjan hade varit insjuken i ett bilringsveck. Nu ska jag bota för fikat och ge mig ut på en rullrunda så kroppen vet vad som gäller.

Finnmarksturen

Årets näst trögaste ben. Mellan mil 2-5 tappade jag 5 minuter på täten, mellan mil 5-11,2 tappade jag ytterligare 4 minuter. Sådan var min tur. Betongben från start. Tur att jag är gammal och tar mig imål. Jag skriver mer imorn, nu är jag trött.

Jag lever…

tro inte annat, jag har bara inte hunnit pausa än efter VM. Imorgon tänkte jag rulla lite på morgonen som sista förberedels inför Finnmarken. Ikväll körde jag fem gånger uppför Hökarängstoppen. Kräkigt värre. Nu har jag laddat med chips och choklad så jag ska bli snabb till helgen.

Jag ska försöka få upp lite bilder från Graz. Kanske redan imorgon.

Färdig

61:a blev jag, bara 48 minuter efter vinnaren Paulissen. Banan var verkligen extrem, och förutom att det blev mitt längsta “pass” på cykeln för i år så var det också personligt rekord i antal höjdmeter och tävlingstid. Med det i bakhuvudet så är jag nöjd. Ska man kunna prestera på sådan här evenemang måste det till rutin och liknande tävlingar i kroppen.

Loppet då? Jo, eftersom jag visste hur jobbigt det skulle bli så höll jag igen i startbacken. Skylten som angav backens början varnade för 28%, så det var en startbacke som sög i benen. Väl på toppen började jag lassa på lite. Utförskörningarna gick bra och jag passerade nästan uteslutande andra cyklister på min väg mot målet. Två vurpor blev det under loppet. Benen blev trots lägre öppningstempo rejält trötta, och all stigning tog ut sin rätt. Inför den sista riktiga stigningen började krampen rycka i benen. Tempot fick anpassas så gott det gick och farten slås av lite. Vid några partier undrade jag om jag ens skulle komma imål. Vid botten av en treminuters “springbacke” var det dubbelsidig kramp i bägge påkarna, men det löste sig med lite återhållsamt promenerande uppför.

Jag lyckades passera några till åkare i utförskörningarna innan mål och kunde rulla imål med bra tryck på pedalerna. jag klarade mig från att vägga, var rejält trött men inte utmattad, så utan kramp hade jag kunnat ge lite mer känner jag. Men kramp är vardag för mig på långlopp, tyvärr. Som tröst så är jag nog bra på att hantera den när den kommer.

Här kan ni kolla mellantider och resultat. Klicka på namnet ni vill se mellantiderna för.

Jag kan också stoltsera med det senaste greppet inom bloggning; kopiering av andras inlägg. Här är resultatlistan frånÖijers blogg:

Results UCI Marathon World Championship Graz/Stattegg

1 1 PAULISSEN Roel BEL 0 Belgium 4:34:36,8 UCIm 1
2 5 LAKATA Alban AUT 0 Austria 4:35:28,0 0:51,2
3 2 SAUSER Christoph SUI 0 Switzerland 4:39:16,5 4:39,7
4 40 SOUKUP Christoph AUT 0 Austria 4:40:31,5 5:54,7
5 39 KURSCHAT Wolfram GER 0 Germany 4:40:43,2 6:06,4
6 30 MEDVEDEV Alexey RUS 0 Russian Federation 4:41:50,0 7:13,2
7 72 CIONI Dario David ITA 0 Italy 4:43:26,0 8:49,2
8 143 EVANS Kevin RSA 0 South Africa / 4:43:39,8 9:03,0
9 10 BUCHLI Lukas SUI 0 Switzerland 4:44:10,9 9:34,1
10 7 PAEZ LEON Hector Leonardo COL 0 Colombia 4:44:58,1
10:21,3
…
54 85 DARVELL Magnus SWE 0 Sweden 5:17:51,8 43:15,0
59 20 BLECKUR Lars SWE 0 Sweden 5:20:51,2 46:14,4
61 49 SALOMONSSON Mikael SWE 0 Sweden 5:22:41,3 48:04,5

Graz #5

Darvelli tog tag i saken och sa att “nu åker vi”. Man ska aldrig tacka nej när det bjuds extra, så jag hängde på direkt. Nu sitter det Rocket Ron fram och Racing Ralph bak. Darvell kör lika, och Bleckur Ralph runt om. Åsa kör Bontrager med mönster. Imorgon vankas det nog +5h. Darvell hoppas på spöregn så alla italienare bryter, jag hoppas på sol men med lite lera utför. Det brukar sålla lite lagom i fältet så landsvägsåkarna får problems, Simoni tex.

Graz #4

Regnet faller rätt bra nu. Det har regnat några timmar och det är nog dags att inse att däcksbyte är en bra idé. Imorgon ska det vara uppehåll och fint, men ahhh… jag vet inte. Å andra är det inte så många procent av tiden man behöver bättre däck utför, men uppför då? Det är ju så drygt att byta… och uppför borde det ju gå bra, såtillvida de delar av banan vi inte kört inte går på gräs… Mycket nu. Darvell vill också byta, kanske, men mackarna stänger ju snart och så… och vi måste ha mat i magarna.

Rapport #3

Det börjar dra ihop sig nu. Efter en stadig munkfrukost skjutsade LÅ oss uppför startbacken. Därifrån cyklade vi de tolv utförskilometrarna (som innehöll 240 hm uppför) ner till en by. Det är rätt platt här kan vi konstatera. Högdalen och Rättvik innehåller mer hm/h än Graz. Tur att vi tränat i Sverige så vi kan hantera dessa knäppar.

Dagens banåkning var en kontrast till gårdagen. Inte lika utmanande uppför, och jordiga rotstigar utför i kortare etapper. Igår var det mer ändlösa stigningar och steniga branta utförslöpor. Jag står lite i valet och kvalet med däcken. Furius Fred sitter på, och de fungerar väl bra. Utför skulle jag nog vilja ha ett par kraftigare ostar, men byten är ju jobbiga då vi saknar pump.

Rapport #2 från Graz

Ikväll var vi på invigningen. En riktig pampig upplevelse i skön förbundströja. Min kamera har tappat batteristyrkan totalt, så jag har inga bra bilder att bjuda på nu, tyvärr. Det hela gick ut på att vi åkte buss dit, knallade runt och tog en kaffe, sen åkte hem. L-Å fickparkerade bussen utanför hotellet. Bussen står nu med 3 cm marginal till bilen framför och 5 cm till bilen bakom. Det såg omöjligt ut ett tag, men några minuter senare och med tre par extra ögon så gick det att få in bilen. Det ser ut som att någon lyft in den från sidan med gaffeltruck. Fascinerande eller imponernade?

Efter “invigningen” blev det pannkaka med nötfyllning på stan. Efterätter kan de här… Ingenting är under 1000 kcal och en liten pannkaka med en klick sylt i sverige är här två feta pannkakor med en halv stor burk nötkräm i. Mäktigt.

Här är resultatlistan från fjolåret. Rejäla tidsavstånd.