Typiskt exempel på lurad cyklist?

Januari verkar vara 4×4-passens högtid. Samma frågor nöts om för året igen på olika forum och samma artiklar diskuteras av personer som inte a) läst dessa, och b) får sin tolkning av dessa från andra personer och via andra mer lätttillgängliga  artiklar skrivna för de som inte vardagligen sysselsätter sig med idrottsfysiologisk forskning. Överlag så är det nog inte så många som ifrågasätter relevansen för träningsmetoden ifråga.

Den attityd till träningsformen som växt fram känner jag bottnar i några “självklarheter”. Jag uttrycker mig så för det är så det antas vara kring olika fysilogiska parametrar om man sållar lite bland mer kritiska kommentarer.

Självklarheter: Om VO2max ökar så ökar också tröskeln, uthålligheten och prestationförmågan inom alla möjliga aktiviteter och fysiska parametrar. Det här matades ut av framför allt norrmän för några år sedan och sedan dess har olika empiriska bevis lagts fram för modellen (n=1).

I verkligheten: Maximalt syreupptag är olika träningsbart för olika individer. Det som bestämmer VO2max bestämmer inte prestationsförmågan rakt av för annat. Paradoxalt nog så kan prestationsförmågan öka trots en sänkning av VO2max. VO2max är därmed ingen självklar parameter att bevaka. Det är egentligen bara att titta på lite olika träningsstudier som tittat på det här med prestationsförbättring för cykelarbete rörande allt från utdragna uthållighetsarbeten till sprintarbeten. En ökning av VO2max korrelerar inte (förklarar inte) med ökningar av faktiska fysiska prestationer. Samma sak i den studie jag arbetar med nu. En ökning av VO2max säger ungefär ingenting alls om vem som ökat mest i prestationsförmåga i diverse test som tid till utmattning på VO2max-testet ifråga eller ökad medeleffekt vid ett timetrail.

Så det finns anledning att tänka till lite kring varför man ska köra syreupptganingsintervaller med ett så snävt fokus.

30 min @ 270 W.

Snön har fått sig en rätt rejäl skare här ute på landet, men med en ny mtb i händerna finns det väl inte så mycket val än skogsdistans. jag körde en del nya och gamla stigar samt skogsvägarna mellan Lönsvik och Marholmen. Därifrån knöt jag ihop Spillersboda med Håtö och tog mig närmare hemåt bort mot Näset. Från Näset testade jag en ny stig för att få en alternativ väg mellan två områden. Därifrån började skogskörande och jag hittade till slut en hel del skoter/fyrhjulingsspår som var fina att köra. 3:49 h stannade klockan på till slut varav så lite som 40 minuter kan ha varit asfaltskörning.

Första passet på skateskidorna blev en tävling. Gunnar hade bjudit in till multisporttävling som han själv kallade det, möjligen skulle biathlon också kunna vara en benämning då det endast var två grenar. MTB XCO och fristil på skidor. Men jag litar på Gunnar, han har trots allt vunnit svenska ms-tävlingar, Åre extreme osv tidigare i livet.

Vardera grenarna kördes i 45 minuter och cykeldelen kom först. Gunnar har ju en egen WC-bana utanför knuten som han tränat en del på. En riktig mtb-bana med utförskörningar av det svårare slaget alltså. 29ern var väl lite svår att få runt alla tighta switchbacks på snö och is. Gunnar med dubbdäck dominerade i utförskörningarna och jag sprätte ifrån på alla andra partier på banan. Vid första växlingen hade jag kanske 40 s på honom vilket han plockade in och var före mig ut på skiddelen.

Jag trodde Gunnar skulle äga mig på skidorna eftersom han: 1) åkt mycket mer än mig i år, 2) har tävlat på skidor tidigare i livet, 3) jobbar med skidor, 4) har hemmabana, men det visade sig att jag åkte ifatt honom direkt och passerade sedan och fick lucka. Skidåkningen var rätt löjlig. Mina stakmuskler fungerade inte alls, inte ens från start, så åkningen var allt annat än kraftfull. Så det var bara att sega sig igenom det hela för båda av oss och till slut var jag  2:49 min före honom i mål.

Efteråt vankades det fika och cross-VM. En grym dag och ett grymt pass. 29ern kändes bra. Sadeln ska ner nån mm till och styret är så lågt det går redan. Lite mer anpassad luftmängd i gaffel vore nog bra. Annars rullade den på bra med grymt grepp i snön.

Grymma bilder av Irma.

Den som spar den har. Morgonpendling och sen raska 10 min på 5,09 W/kg innan frukostmackan intas efter 30 s dusch. Nu är det föreläsning på g.

Jag gjorde som vanligt processen kort med mig själv med en öppningsfyra på 6,27 W/kg. Sen var det ingen lek eller glada miner. Den andra intervallen var så uppstyckad att det inte är lönt att räkna på den och på den tredje så kändes det som att jag precis hade tagit mig en munfull blod så då la jag ner och åkte hem. KAOZ!

Jag borde ju vara rutinerad vid det här laget men de två senaste passens utförande pekar ju inte riktigt åt det hållet om vi säger så Bilden har för övrigt inget med dagens öfningar att göra om nu någon skulle få för sig att analysera bildskärmens… bild. “The time crunched cyclist” kan ju slänga sig i väggen om Mickes FailFyror blir en trend.

Jaha, här har jag suttit och tänkt att det är bäst att ta träningen efter skolan idag eftersom jag börjar så tidigt. Men redan före frukost kan jag läsa att Palmen redan kört ett pass. Och skola var det. Jag börjar en ny kurs nu på morgonen. Så då blir det heltidsarbete + halvtidsstudier ett tag framöver.