Första passet på skateskidorna blev en tävling. Gunnar hade bjudit in till multisporttävling som han själv kallade det, möjligen skulle biathlon också kunna vara en benämning då det endast var två grenar. MTB XCO och fristil på skidor. Men jag litar på Gunnar, han har trots allt vunnit svenska ms-tävlingar, Åre extreme osv tidigare i livet.

Vardera grenarna kördes i 45 minuter och cykeldelen kom först. Gunnar har ju en egen WC-bana utanför knuten som han tränat en del på. En riktig mtb-bana med utförskörningar av det svårare slaget alltså. 29ern var väl lite svår att få runt alla tighta switchbacks på snö och is. Gunnar med dubbdäck dominerade i utförskörningarna och jag sprätte ifrån på alla andra partier på banan. Vid första växlingen hade jag kanske 40 s på honom vilket han plockade in och var före mig ut på skiddelen.

Jag trodde Gunnar skulle äga mig på skidorna eftersom han: 1) åkt mycket mer än mig i år, 2) har tävlat på skidor tidigare i livet, 3) jobbar med skidor, 4) har hemmabana, men det visade sig att jag åkte ifatt honom direkt och passerade sedan och fick lucka. Skidåkningen var rätt löjlig. Mina stakmuskler fungerade inte alls, inte ens från start, så åkningen var allt annat än kraftfull. Så det var bara att sega sig igenom det hela för båda av oss och till slut var jag  2:49 min före honom i mål.

Efteråt vankades det fika och cross-VM. En grym dag och ett grymt pass. 29ern kändes bra. Sadeln ska ner nån mm till och styret är så lågt det går redan. Lite mer anpassad luftmängd i gaffel vore nog bra. Annars rullade den på bra med grymt grepp i snön.

Grymma bilder.

Den som spar den har. Morgonpendling och sen raska 10 min på 5,09 W/kg innan frukostmackan intas efter 30 s dusch. Nu är det föreläsning på g.

Jag gjorde som vanligt processen kort med mig själv med en öppningsfyra på 6,27 W/kg. Sen var det ingen lek eller glada miner. Den andra intervallen var så uppstyckad att det inte är lönt att räkna på den och på den tredje så kändes det som att jag precis hade tagit mig en munfull blod så då la jag ner och åkte hem. KAOZ!

Jag borde ju vara rutinerad vid det här laget men de två senaste passens utförande pekar ju inte riktigt åt det hållet om vi säger så Bilden har för övrigt inget med dagens öfningar att göra om nu någon skulle få för sig att analysera bildskärmens… bild. “The time crunched cyclist” kan ju slänga sig i väggen om Mickes FailFyror blir en trend.

Jaha, här har jag suttit och tänkt att det är bäst att ta träningen efter skolan idag eftersom jag börjar så tidigt. Men redan före frukost kan jag läsa att Palmen redan kört ett pass. Och skola var det. Jag börjar en ny kurs nu på morgonen. Så då blir det heltidsarbete + halvtidsstudier ett tag framöver.

Idag körde jag ett testprotokoll som ev. kommer ingå i en studie som drar igång under våren. Protokollet är enkelt och innebär 6 minuters uppvärmning på för mig låg intensitet och sedan 15 minuters TT på låst kadens om 80 rpm.

Jag är ju långt ifrån storform och det hjälpte inte att starta semiglykogendepletad direkt. Öppningen gick bra och jag höll mig stabil i 10 minuter, sen blev det tuffare och medlet för de sista 5 min var 23 W lägre än under de första 10 min. Av en händelse så råkade jag köra online med mask och siffrorna gjorde mig väl inte gladare direkt. Äh, nu blir det bara bättre. 5,22 W/kg som medeleffekt.

En sån uthållighetsparameter som en del kanske inte tänker på är att det inte bara spelar roll hur högt W fyrorna körs på. Ska man använda kapaciteten under några timmars tävling så är det bra om man är så lite anaerob som möjligt också.

Känslan av söndagens quadricepshärdsmälta och gårdagens styrketräning var inte  nådig. O2-kinetiken däremot kan jag inte klaga på, men wattsiffrorna var långt ifrån bra då jag inte riktigt klarade av att anstränga mig. Men det är ju som det är…