Här kommer sanningen om vad som hände ikväll. Det var en duell av det hårdare slaget som utspelade sig mellan Hjalmar och mig i Nybohovsbacken.

Före intervallerna: Jag är på plats någon minut innan samlingstid. Ingen Hjalmar. Cykeln är lite konstig och jag tänker ut att kassetten är lös. Med multiverktyg och pump som hammare försöker jag få dit den. Hjalmar är sen och verkar inte stressa då han har tid att skicka dubbla sms och också ringa mig för att säga att han tar en extralång uppvärmningsrunda. Mina ben blir kallare och kallare, förmodligen var det uttänkt så.

Första intervallen: Gemensam start, Hjalle någon tjuvsekund för mig som vanligt. Hjalle gör en Per och spurtar in före mig i första trappan. Tränger sig liksom förbi och bufflar sig uppför. Jag är uppenbarligen gentlemannen i sällskapet och låter grabben springa i förväg. På asfaltssträckan kommer jag snabbt ikapp Hjalle och han suger hjul in i roten av backen. Här börjar han tappa och på toppen är han tiotalet sekunder efter. Resterande grusväg och sista trappan är en enkel match. Intervalltid 2:43.

Andra intervallen: Samma sak här, men nu låter jag Hjalle springa trappan först och inte trängas. Jag hoppar upp på cykeln lite för tidigt innan motlutet planar ut efter trappan och får inte upp farten riktigt. Jag är ifatt Hjalle inne i backdelen. Jag passerar och han kommer inte med på hjul. Plattåkningen på grus och sedan tresektionstrappan är en stum historia, men jag håller undan. Triumf igen med 2:44. Hjalle är uppskattningsvis 12 sekunder efter. Vi kostaterar att jag lider av löpningen och Lidingölopps-Hjalle gynnas av den.

Tredje intervallen: Smaken av segerchampagnen börjar innfinna sig vid det här laget. För att göra mer figth av det hela får Hjalle 12 s försprång.  Två tredjedelar av backen har gått innan jag kommer ifatt honom. Jag lägger i en tyngre växel och går om. Stumheten är påtaglig, det är inte så stor fartskillnad och precis innan trapphindret avviker Hjalle från banan och cyklar förbi första trappan, hoppar av och tränger sig in framför mig. Han diskvalificerar sig själv och får en intervall mindre till boken (ingen tid = ingen träning). 2:45.

Fjärde intervallen: Benen är riktigt darriga nu i starttrappan. Hjalle får fem sekunder försprång och jag är ikapp honom lite tidigare än intervallen innan. Jag är tvärstum och går om men inte så mycket mer. Hjalle suger hjul över krönet. Jag känner knappt benen längre, vet inte vilket som är fram eller bak, uppe eller nere under trampvarvet. Jag går åt sidan och släpper förbi. I sista trapphindret får jag inte ens upp cykeln på axeln. All fokus är på att inte snubbla. Igångdraget på toppen är obefintligt. 2:49. Jag tappar några sekunder på Hjalle sista biten.

Bonus: Vi styrde sedan mot 11-sektionstrappen som finns på vägen hemåt. För att “even things out a bit” så bestämmer jag att jag cyklar de första tre sektionerna och Hjalle springer. Jag bryter mig upp och får en lucka. Mitt mellan två trappor står en ensam pall och flimrar framför ögonen. De första två av de sju sektionerna går bra. Sen börjar benen darra. Om Öijer kände sig som ett träsktroll när han sprang idag så kände jag mig som hans brorsa som hade haft gipsade ben i ett halvår och invigde gipsavtagningen med trapplöpning med en cykel trädd över huvudet. Sista trappen blev en blandning av gång, löpning och nödstapplingssteg. Ca 1:04 för min del. Hjalle utmanade i stumhet och såg nästan inte ut att ta sig uppför de sista trappstegen. Imål kom han dock, ca 30 s efter mig.