Jag har ju fått mina nya löparskor som ni vet och det har kliat i fossingarna efter att få känna lite löparbana genom dessa. Jag är i Örebro nu och passade på att testa deras löparbana. Jag värmde upp med ett varv på banan i mörkret och sträckte ut stela benen inna det var dags för allvaret. Okay, helt bäcksvart var det inte, men det var tillräckligt mörkt för att vissa vattenpölar inte skulle synas på banan i varje fall, och vatten fanns det. Hela innerkurvorna var sjöblöta. Inte optimalt, men väl uppvägningbart av snabba skorna tänkte jag. Pga mörkret såg jag inte mina hålltider på klockan heller, så jag famlade bokstavligt taget i mörkret.

Jag kände mig snabb. Inledde i ett furiöst tempo, planade ut på en bra nivå och avslutade med dubbelspurt, dvs spurt på båda sista rakorna. Sist spurade jag för lite kände jag, så bara här borde jag kunnat hämta några sekunder. Jag sprang mina 7,5 varv och “varvade” sedan ner med 30 min löpning på löpspår. Väl i omklädningsrummet fick jag beskåda mina förmodade rekordtider. 3:31, 3:46, 3:32. 10:49 alltså, och 21 sekunder långsammare än senast med tio år gamla skor. Kul. Mörkerlöpning suger. Öijer har ju satt sina kilometertider i mörker, så han borde kunna dra av 21/3 = 7 s/km mot löpning i dagsljus. Snabb kille. Omständighetskorrigering av tider är viktigt. I omklädningsrummet sa en skidåkare att han hade 9:25 som pers. Adam Steen har 9:01 som pers, och Max 9:13. Jag har en bit kvar känner jag.

Nu sitter ni säkert och räknar för fullt på Öijers teoretiska tid. Jag ska ge en gissning:  (3:13-7+11)*3 = 9:51 med ljus och trötthetskorrigering (jag har för mig Öijer sa att den var 11 s/km). Nu är tiden klar och det återstår bara för honom att klara av själva löpningen. 9:51 är snabbt det. En tuff tid att matcha.

Gårdagens bloggtävling blev en stor succé känner jag. Jag ville ha en bra bild till den här bloggningen så jag googlade på “mörkerlöpning”. En massa bilder på Sofia, Robbelirobban och Öijer kom upp. Så lämpligt. Kända människor de där. Löparkändisar till och med!