Stefan och jag var de enda som vågade oss ut under lördagen. Inomhusträning, arbete och träningsplaneringar satte käppar i hjulen för övriga inbjudna. Vi ville givetvis ha revange från förra helgens snömisärispass och siktade mot Uppsala för andra gången på sex dagar. 

Foto: Alla bilder Stefan Nilsson

På tal om inbjudande. Vilken utsikt från mötesplatsen, välplogat och fint.

Vi såg några skridskoåkare längre fram som hade problem med isen, en av dem kravlade till och med på den. Det förstår jag. Till en början var det lite mjukt, men är det skit i början blir det alltid bättre senare tänkte vi, och det verkade stämma. Det var svår att stå på så länge det var omväxlande mjukt och fruset. Ingen av oss ville ju vurpa heller i blötan – som om det ändå skulle spela nån roll… Forsättning följer.

Som sagt, ibland gick det inte så lätt, men i jämförelse med förra veckan var det som ett salsgolv som totalupplevelse. Största delen av färden rullade det på bra.

Automatisk parkering i sörjan. Nu är vi borta vid Hässelby strand, nästan framme vid värmeverket eller vad det är, svag is finns det i varje fall. Plogningen slutar ungefär här vad våra ögon kan se och här tog vi landvägen sist förbi värmeverket.

Här vid bryggkanten inte långt ifrån skylten som varnade för svag iskant så tog jag årets första dopp. Helt plötsligt sjönk foten ner längre än vanligt i sörjan och snön. Som tur var var jag framme vid kättingen och doppade mig bara upp till midjan. Rätt odramatisk och långsam badning, inte kallt men det började sticka lite i benen efter några sekunder så jag tog mig upp. Stefan blev såklart tagen av nödsituationen och i “panik” lyckades och hann han inte fota mig i vaken. Jag drog mig till minnes att Fredrik Ericsson bloggat om finessen med dubbelpass med nån koppling till sin triatletvurm. Jag köper nog inte framgångskonceptet med vintercykling och bad tror jag.

– Vikken skit… Uppe på bryggan började byxorna fylla skorna med vatten. Jag hann faktiskt komma upp ur vaken innan jag blev blöt om fötterna. Ett bra betyg åt skorna tycker jag. Det kändes inte lägligt att fortsätta vår planerade runda med tanke på vätan – men som jag sa till Stefan så var det här inte ens hälften så kallt som Ränneslättsturen -06.

Vi tog sikte på pedalogerna för lite ombyte. Miche lånade först motvilligt ut sina Kalasbyxor. Det var ju skönt att de fick komma upp ur plastpåsen innan det gått ett år sedan han fick dem. Torra kortbyxor, nya strumpor och Miches vinterskor blev ombytet. Pearl izumi-tightsen och jackan var inte så blöta längre så de var det ingen fara med. Faktum är att byxorna var i det närmaste torra när jag kom hem.

Från Peddan siktade vi norrut igen och åkte via Görvelns slott upp till Kallhäll och sen fina vägar över Järvafältet hem. Det blev en del stigcyklande. Jag envisades tyvärr med att ha för mycket luft i däcken, men överlag gick det bra att cykla stig.

Dagens Data: 83,4 km, 4,36 h, 19,4 avg km/h, 146 avg bpm.