Som svar på en fråga jag fick av en uppgiven person som förlorat lite tron på sig själv i samband med upptäckten av avsaknad av metod för att mäta och kvantifiera sin träning tänkte jag skriva lite om det. Nej, så illa är det inte, men lite åt det hopplösa hållet var det, därför tänkte jag skriva några rader om de populära metoderna vi har idag och som praktiseras av cyklister. Observera att jag inte pluggat på just det här nu, utan bara snackar på.

Pulsbaserad träning: Detta är en vanlig metod. Pulsen, eller egentligen mer korrekt benämnt hjärtfrekvensen (hf) är enkel att mäta och följer även cyklistens prestationsförmåga på ett rätt så logiskt vis. Problemen börjar när hjärtat inte beter sig som benen tycker. Hjärtfrekvensen är beroende av flera olika faktorer. Vi människor har tex en daglig variation i blodmängd som direkt påverkar hf. Låg blodmängd = högre puls. Detta för att fyllnaden av höger kammare är beroende av trycket, vilket är beroende av blodmängden bla. Detta är ett självreglerande system som jämnar ut skillnaderna, vilket i slutänden innebär att träning på 170 bpm ena veckan motsvarar 180 bpm nästa vecka. Att styra träningen med hf kräver med andra ord kunskap om den egna kroppen och gärna en till referens tex watt, hastighet, tid osv.

Avsaknaden av det här förhållningssättet syns tydligt i många fall. Det är inte alls ovanligt att pass där ”pulsen varit lätt att få upp” betraktas som lyckade medan pass där ”pulsen betraktats som omöjlig att få up till rätt nivå” avbryts med hänvisning om att kroppen inte är mottaglig för träning. I själva verket kanske det första passet var för lätt, och det andra precis lagom.

Pulsbaserad träning består i många fall av beräkningar av zoner. Dessa kan beräknas utifrån maxpuls, pulsspann eller i värsta fall estimerad maxpuls. I takt med kroppens ständiga förändring måste dessa zoner justeras och detta kräver kunskap. Dessa zoner är heller inte ristade i sten (vilket jag kommer till senare).

Wattbaserad träning: Vi cyklister mäter det här ganska enkelt med en monterad effektmätare eller testcykel. Fördelarna är många. Exakt mätning i de flesta fall och en träningsstyrning som innebär att man kan strunta i om pulsen beter sig konstigt eller om benen känns trötta. Man vet ungefär vad man brukar orka och detta speglar sig också i resultatet av vad man orkar. Det är lätt att lägga nivån på pass och även öka träningsbelastningen över tid på ett övervakat och kontrollerat sätt vartefter framsteg görs. I kombination med nedanstående mätsätt är detta i mina ögon den effektivaste och smidigaste träningsmetoden just för att det inte går att fuska med den.

Känsla: Det här är underskattat, eller missförstått. Kan man ställa krav på sig och verkligen gå in för det är känsla ett bra mått. Kroppen är ingen magisk maskin som reagerar olika så fort en pulsgräns passeras. Om målet är att ta i så mycket som möjlig spelar det tex ingen roll vad effektmätaren eller pulsen visar, det är känslans om avgör utfallet. Precis som med alla andra metoder kräver detta vana och kunskap, speciellt om man vill styra träningen mot ett specifikt mål.

Mjölksyrabaserad träning: Nu trappar vi upp nivån lite. Här krävs det vetenskap och lite verktyg för att hitta rätt. Oftast relateras mjölksyra till tröskelkapacitet och den gränsen där kroppen tappar kontrollen över substrattillverkningen verkar i många fall betraktas som helig. Trots detta är det få personer som vet vad mjölksyra är och förstår hur de ska förhålla sig till den. Som ris på kritikelden varierar dessutom referensvärden rätt rejält mellan olika individer och över tid.

Syreupptagsbaserad träning: Ännu mer high tech. Här krävs det mätning med dyr utrustning och metoden är också svår att hantera om den inte sammankopplas med annan typ av träningsstyrning tex puls eller watt. I dagsläget är just 4*4-intervaller populära. För att utvärdera ett pass är tex mätning av syreupptag lämpligt, men omöjligt att använda vid fortsatt träning om annan metod inte används.

Slutligen så är det inte styrningen av de enskilda passen som spelar så stor roll som det sammanhang de finns i. Träning styrs mindre än vad många tror av intensiteten under det aktuella passet, utan istället till stor del av hur passen ligger i tid till varandra och i vilken period av träning de existerar. Det finns hur mycket som helst att läsa på nätet för den intresserade. Googla och ni skall finna.

För min egen del då, undrar ni säkert. Jo, jag blandar hej vilt mellan de olika metoderna och knyter samband. Förutom med mjölksyrabaserad träning.