Alla dagar verkar vara blåsiga dagar. Jag minns inte senaste racerpasset i vindstilla förhållanden. Det är väl kanske så här det är på våren helt enkelt… Anyway. Louise och jag åkte bilburet till Kårsta för att kolla in betessläppet eller vad det heter. Ni vet när korna ska ut på våren efter att ha stått orörliga och glott på varandra i ett halvår och har lite spring i benen. Vi var inte ensamma. En liten bondgård med kanske 40 djur orsakade köer på E18 och betesängar fulla med bilar omgav bondgården. Rätt galet, men solen sken och alla var glada. Arla bjöd på mjölk och bulle till alla – vilket innebar ett antal tusen bullar. Innan vi åkte dit hade jag föreställt mig den lokala bonden som pratade lite med en folksamling samtidigt som bondmor serverade nybakta bullar.

Efter jippot lastade jag ut cykeln ur bilen och la upp en runda. Jag tänkte passa på att köra lite norröver och testa några vägar som normalt är onåbara under normala distaspass med start i stan, jag försökte också klura ut hur jag skulle hantera vinden. Det blåste nordvästlig vind vilket innebar att jag skulle få en blandning av kant och motvind hela rundan förutom en bit av första timmen och några kortare bitar i mitten av passet. Lite jobbigt. Dagen hade varit bra att köra ett point to point upp till landet istället, men nu blev det motsatsen. Solens sken fint i varje fall och det blev en bra men kanske lite kylig tur av det hela. Just det, min upptäcksfärd i norr slutade i en återvändsgränd i Norrbyggeby och det fanns inte riktigt utrymme för ett nytt försök på okända vägar efter det.

Sista timmen från Löttingelund och hem är verkligen trist. Stadstrafik och motvind hjälper inte upp snittet direkt.