Håkan Löfström borde ta sina startspurter till velodromen tycker jag. Kilometern från stilastående under minuten med mtb?

Äntligen! Dagen har som sagt varit lite stressig med radiointervjuv, ombokning av försöksperson, lägenhetsvisning, en hel del transportcykling och så opera såklart. Louise och jag såg Tosca av Giacomo Puccini, komplett med back stage före och efter givetvis. Den var bra om nu någon undrade det. Men till det viktiga – tävlingarna.

Högaliden race: Det tål att upprepas vilken bana det här är. Mycket klättring och nästan bara enfilig stig. Jag hade väl inte de piggaste benen och safade dessutom eftersom jag vet hur den banan tog på min rygg senast det begav sig. Blomqvist och Wengan körde starkt i täten, även Bylinder stack iväg. Jag släppt iväg Seglaren också och malde på i mitt eget tempo. På femte av sju varv började jag kapa sekunder på herrarna framför. Jag hämtade in Seglaren och Bylinder som såg stumma ut men hade aldrig någon chans på de som bevisligen var starkare än mig i täten. En tredjeplacering kändes ändå okay och Blomqvist och jag fick lite överaskande dela ledartröja till nästa dag.

Hökensåsracet: Även den här banan är rolig. Den är inte svår rent teknisk, men uppmuntrar till ett tight race med flera bra backar att kunna stöta i. Så blev det också. Jag kände mig faktisk oförskämt pigg i början av loppet. Trots att jag tävlade dagen innan så märktes det absolut inte i benen. Vi bildade en femmannagrupp i täten som Wengan tog nästan rubbet ansvar för. Ingen verkade våga gå upp och köra och jag försökte några gånger lite avvaktande att skapa någonting. På fjärde varvet kom jag nästan loss med Wengan. Jag var beredd att ösa men Wengan slog av så vi blev samlade igen. Vartefter varven avverkades så började det trilla av cyklister. Blomqvist blev siste man att trilla av vid en tempoökning och jag började vara mer aktiv.

På näst sista varvet tänkte jag försöka testa benen lite men eftersom Wengan hade dragit så mycket ville jag inte stöta bakifrån utan gick upp ett halvt varv före min planerade stöt och tog vind. Jag vet inte om Wengan läste mina tankar eller om han hade samma plan för han gick lite oväntat om mig snabbt innan utförskörningen som föraledde backen jag ville köra i. Uppför backen var visst jag piggast. Jag fick en liten lucka som jag körde på. Det var lite krampryckningar i låren i backarna på sista varvet men jag lyckades hålla undan och vann. Kul för mig, för det var länge sedan jag vann en tävling senast.