Upp me händerna! Pallen idag. Den här bilden är rätt snarlik den från Kolmårdsbiken tycker jag. En annan reflektion utan att hänga ut någon särskild person – men viktig ändå. Har ni tänkt på att det är väldigt hög kalsongbäring i samband med prispallsövningar. Det blir ju så uppenbart på nåt vis. Foto: Niclas Österberg

Dagens Långa Billingerace gick bra. Startfältet var inte lika vasst som förra året men ändå utmanande med flera norrmän till start. I år gjorde jag inte tigigare års misstag och bli instängd på asfalten efter masterstarten och missa topp 5 in på första stigen. I år hitade jag en lucka, gick upp i spets och ledde nästan hela vägen upp till bergspriset. Jag var tvåa över krönet efter Seglaren och sen flöt allt på bra. På banvallen formerades en åttamannagrupp som jag satt fint med i. Uppför backen i Öglunda var jag också två och nu var vi nere i fyra personer + Wetterhall som anslöt och tappade om vartannat.

Tempot var för det mesta rätt behagligt och jag var aldrig nära att åka av. Rätt skön känsla och bra för psyket. Benen blev ju trötta ändå såklart och jag beslöt att låta strupen avgöra eftersom vi var så jämna i gruppen. In i strupen gick Jeppe, Jo (han heter så) och jag jämnsides. Jag knyckte åt mig en tätposition för att inte Wetterhall skulle köra ikapp bakifrån och drog oss upp till kurvan. Där gick Jo om och höjde tempot. I några sekunder trodde jag det var kört men när jag tittade upp såg jag att han gick ner i tempo efter att bara ha passerat mig med några meter . Jag tänkte att han och Jeppe nog är precis lika trötta som mig, så istället för att bli avhängd så gick jag om och stötte istället.

Jag kom förbi och var först över krönet där jag i princip stod stilla.  Jag hade verkligen inget mer att köra med så jag föll bak och la mig sist för att fixa detta i spurten istället. Tyvärr väntade jag för länge, Jo tittade sig över axeln hela tiden och jag väntade på att han skulle titta framåt istället. Om han skulle se mig gå om skulle han nog stänga mig på vänstern. Till slut kunde jag inte vänta längre och gick ut på vänstersidan – och blev stängd. På ett snyggt sätt ska tilläggas. När Jo väl gav mig plats så kom jag om men nådde inte fram till Jeppe. Jag blev tvåa och rätt nöjd ändå. Starka ben räcker inte alltid i en spurt. 

Resultat

Foto: Johan Petersson