Om ni tittar på grafen ovan eller två inlägg ner på sidan så uppenbarar sig en klassisk metodfråga. Speciellt för oss som arbetar mer vetenskapligt med upplägg och metod för fysiologiska tester. Den metod vi och andra väljer att genomföra tester med och sedan drar slutsatser av måste ha hög validitet och reliabilitet. Dvs mäta det vi vill mäta och göra det på ett så bra sätt att vi kan vara säkra på att utfallet beror på interventionen och inte brist i metoden.

Åter till grafen: Ett populärt sätt att mäta effekten av tex träning eller intervention är att mäta en individs maximala kapacitet eller tid till utmattning. Det debatteras rätt mycket nu vad som egentligen styr prestationsförmågan och huruvida de metoderna som används har ett systematiskt metodfel i sig då de sällan eller i mindre utsträckning tar hänsyn till den “biologiska varationen*. Monark är svenska cyklisters vanligaste använda märke för testcyklar. Mycket av testerna genomförs på modell 839 som är elektroniskt bromsad och går at köra i ska watt mode. Det innebär på ett bekvämt vis att effekten hela tiden relateras till kadensen och effektkurvan kommer för ett intervallpass att vara lika rak som mina rödmarkerade snittlinjer för varje intervall. Detta är ett väldigt vanligt förfarande under ramptester som används av i stort sett alla institutioner och företag i branchen.

Problemet är ju givetvis att den sortens jämna belastning inte är någonting som spontant stöds utav individen eftersom prestationsmönstret ofta, även under längre intervaller, följer samma mönster som i grafen – pigg i början, tung och trött på mitten och ut med sista krafterna när målet närmar sig. Det man missar genom att köra på konstant effekt är hela den kopplingen till individens sätt att hantera mycket ansträngande arbete och den taktik som används för att fullfölja ett arbete. Vill jag gå ner lite i effekt och vila några sekunder tar jag igen det genom att göra en ytterligare “effort” för att kompensera. Kör jag på fix effekt kan jag inte ta den vilan utan får det jobbigare när jag som minst behöver det vilket har visat sig försämra prestationsförmågan rätt ordentligt.

En nöt som återstår att knäcka är hur det optimala testet ska utformas och mätas. Ni har förresten inte kommenterat min snygga graf jag mekade ihop av polarfilen från passet.

*Som det hette senast jag läste ett manus i frågan.