Foto: Louise Flockhart

Mitt eget bittra förlorarreferat i pedagogisk ordning som följer ;):

Loop 1: Inga problem här. Starten gick lugnt, grusvägarna likaså. Inte ens uppför knixarna gick det fort trots att jag inte alltid var optimalt positionerad i klungan. Lite Palmbergstil om ni förstår. Darvell körde lite hårdare i några partier men jag behövde inte gå på rött för att sitta med. Inför sista tekniska partiet tänkte jag gå in först och lyckades också med det. Syftet var att minska gruppen och kanske som bonus ta spurtpriset. Jag tittade aldrig bakåt under hela partiet eftersom jag hela tiden hörde att jag hade folk bakom mig. Jag lugnade mig lite och höll igen på tempot eftersom det inte är någon idé att gå på för hårt och få lucka i onödan. Ut vid Lida var det dock bara Nilsson som var med. Darvell skymtade några sekunder bakom. Nilsson attackerade spurtpriset och jag blandade mig inte i den striden. Tänkte väl att vi tar ett var eller nåt i den stilen och att det bara är dumt att spurta i smala gräskurvor.

Loop 2: Ut på andra loopen var det Nilsson, Darvell och jag som åkte samlat. Diagonalen passerades utan hårdkörning men sedan eldade framför allt Darvell på på löpspåren. Palmberg och Edin skuggade bakom och en bit in på Loppen gick vi lite väl långsamt och Edin kunde ansluta. Ungefär här började tempot att dala och det blev en komfortabel åkning till varvning. Jag testade att gå på lite smått i backen upp innan varvning. Nilsson hängde på så jag gjorde aldrig någon attack på spurtpriset.

Loop 3: Jag anförde klungan de första tekniska partierna men utan att gå på så hårt. Det kändes lönlöst att gå loss för tidigt och skapa en tre mot en-situation. Uppför backen vid Pålamalm började Kalasbröderna utnyttja att de var i samma lag. Lite trist med så passiv körning tycker jag, men sådan är sporten. Tempot varierade mellan rulltempo och snabbdistans fram till backen med 3 km kvar. Jag satte lite tempo där och fick med mig Darvell. I skogen kontrade Darvell på min fartökning och matade tyngsta växeln med mig på hjul. Efter ett backkrön väntade en del oordnade stenar som höll på att bli det sista jag såg för dagen när jag följde Darvells bakhjul in i eländet. Det hela räddade sig som tur var. Det slog igenom på framhjulet och jag tappade en del fart men slapp stå på öronen bland stenar i +30 km/h. Darvell fick här några meter lucka som växte till några fler meter under utförskörningen ner till grusvägarna. Väl på gruset matade Darvell allt han hade och jag försökte följa. Vi var nog rätt jämnstarka och jag kunde aldrig ansluta utan det blev en lucka som höll sig till mål. Jag blev alltså 2a, 13 s efter.

Sammalagt är jag nöjd med dagen. Jag vet ju att det varit lite frågetecken kring min prestationsförmåga och många har undrat hur det nu kommer bli nu när “mtb-stjärnorna” är på plats. För egen del känns det bra. Mina ben var tom pigga efter att ha cyklat hem från Lida. Mindre bra var att Hjalmar och jag prickade  in dagens enda regn under hemcyklingen.

Resultat här.