Kolhydratladdning och förvirring

Har ni sett Martin Scorsese-filmen Shutter Island? DiCaprio spelar en polis som utreder ett försvinnade på ett mentalsjukhus och upptäcker till sist att det är han som är mentalpatienten och att han levt i en fantasivärld. Ungefär den förvirringen har jag levt i sedan jag testade banan igår. Jag skulle köra första loopen av två och gjorde så tyckte jag, men av någon anledning så gick jag i mål från det hållet andra loopen kommer in till målet. Det hängde inte heller ihop tidsmässigt och det hela var ganska förvirrande eftersom jag uppenbarligen kört första loopen + lite på andra loopen. 2:38 h tog loopen.

Idag skulle Jeppe och jag köra andra loopen och gena lite på den för att slippa så lång träningstid. Helt plötsligt var vi på kända vägar och vi kom liksom aldrig bort från de vägarna jag körde dagen innan. Till slut efter att ha pratat med en flaggvakt på post (2 dagar innan tävlingen startar) gick det upp för mig att jag aldrig ens kört första loopen. Trots att jag fick guidning ut på första loopen igår så hamnade jag ändå på andra loopen, och körde således den och inte första loopen som jag trodde. Det tar ett tag för verkligheten att falla på plats i det läget. Jag har med andra ord kört andra loopen 1,5 gång och startbiten på första loopen. Rätt taskigt utfall med tanke på att jag försökt köra första loopen + målgången.

Huset vi bor i är fint. Alla är på plats och kaffet smakar bra. Vi bor ca 300 m från startplatsen vilket är rätt okay faktiskt.