Jag har fått en del frågor på sista tiden och grubblat en del själv på det här med watt. Vi cyklister har ett rätt tacksamt läge i att vi kan träna och mäta vår prestation i på ett sätt som går att hantera och beräkna med hjälp av lite fysik. Monarks ergometercykel utvecklad av Von Döbeln på GIC använder enkelt tyngdlagen som referens. Den tidigare Krogh-cykeln använde en fjäder. Båda är väldigt enkla i sin konstruktion – användning och kalibrering. Idag finns det en mängd olika verktyg för att mäta effekt och ett jämföra kräver kunskap om verkningsgrader för att alla ska prata samma språk. Coggans tabell här ovan är ofta använd och pekad i. Förvirring om vad som egentligen finns i tabellen är väldigt vanligt.

Så här säger Coggan själv med översättning (orginalet här). “Eftersom det är drygt och svårt att mäta på en massa cyklister mätte jag eller andra de bästa och de sämsta cyklistera. Sedan drog jag ett sträck mellan deras värden i grafen och kontrollerade mot kända cyklisters testvärden för att kategorisera rätt”. 

Enkelt och bra? En viss error kan ju vara att de toppvärden i tabellen kan vara förankrade i prestationer gjorda av dopade cyklister eller cyklister inom olika discipliner. Som mtb-cyklist är det också lätt att inse att om de här w/kg-värdena för de lägre kategorierna är gjorda på tyngre amerikanska  motionslandsvägscyklister så blir det också svårt att översätta till beniga cyklister i en annan tävlingsform. Ett visst flyt finns alltså. Det framgår inte heller vad det är för drivlineföruster inbyggda i tabellen.