Ni undrar kanske vad jag lyssnar på under dagarna? Vi på Åstrandlabbet delar lokaler med musikhögskolan och under mitt office finns det en replokal där den nya tidens musik ska produceras. Repertoaren är ofta lite begränsad och i förmiddags var det den gamla godingen av Ronny o Ragge som spelades, om och om igen.

Annars är det ofta kompet till Detroit rock city som spelas…



Lyssna på de här klippen på repeat under ca 5 h/dag i ett års tid så förstår ni grejen. Blir ni uttråkade är det okay att skicka in några timmar med skalor på trumpet lite här och där i tidsschemat.

Annat aktuellt är förbundskaptenen Fredrik Ericsson som idag på sin blogg far ut mot lättja hos en stor del av den svenska “cykeleliten”. Läsvärt för er som klickar och det känns sunt med lite kritik som kommer”uppifrån” för en gångs skull. Förutom det generella strukturella problemet inom cykelsporten i dagsläget är det ändå spännande vilken stor skillnad det är inom satsningar på lvg och mtb. För att ta mig själv som exempel på en cyklist som ändå tävlat relativt framgångsrikt på nationell elitnivå i år så pratar jag ofta med landsvägscyklisterpå ren motionsnivå som haft bättre och tydligare uppbackning från respektive klub/förening/lag. Jag vet inte om detta skapar en större individualism och ansvarstagande för den egna prestationen men det påverkar i varje fall bredden på startfälten i respektive klasser…