Tanken var att jag skulle få en fin, härlig och hård söndagsrunda som skulle sätta mig ordentligt på plats. Men utan kompisar och med surkropp så siktade jag rätt snart efter de första tramptagen på att bara ta mig runt. Jag åkte mot Sjöstaden och vidare förbi Saltsjö-Duvnäs och in mot Erstavik. Planen var sedan att åka förbi Tyresö och köra till Vissvass och runt den vägen med Årsta havsbad och Tungelsta på hemväg, men istället började vevlagret knorra på riktigt. Det började redan i december låta som en stucken gris vid väl valda pendlingstillfällen men har hållit ihop än så länge. Idag dog det.

Jag körde istället hemmåt men fick ändå för mig att skarva mot Vega, och sen mot Handen, och sen Ebbadalsvägen (falkenmilen ni vet) där jag fick köra lite skoterspår (!!!!!!!!!). Det blev knappa tre timmar utomhus och väl hemma var det inte mycket kvar av vevlagret. Vevpartiet hänger bara lite snett där cykeln står. ca 2 cm går vevarmarna att glappa i sidled.

Givetvis passade jag på att hoppa upp på testcykeln för att slutföra passet. Ni ser själva i grafen vilken sorts cykling som går bäst och som inte resulterar i kalla fingrar och tår. 30 min på 220 w blev det eftersom benen ville det utan att klaga. Ingen mat under passet så klart.

Passdata: 3:40 h, 144 bpm, 445 hm, 2670 kcal.