Train low – compete high är en fras myntad av B. Saltin som har varit rätt välanvänd sedan år 2006. Det ploppar fram studier hela tiden men jag tänkte uppmärksamma en sådan från i november  publicerad i medicine and science in sport and exercise. Training with low muscle glycogen enhances fat metabolism in well-trained cyclists

Studien är en träningsstudie på vältränade manliga cyklister(ca 65 ml/kg-min) som fått trycka intervaller och snabbdistans under fem veckor. Det hela randmiserades så low-gruppen körde först snabbdistans och sedan efter vila (inga kolhydrater)  intervallerna på samma dag. Två pass varannan dag alltså. Control-gruppen körde ett pass om dan fullproppade med härlig energi. De klassiska prestationsparametrarna som effekt under ett timetrail förändrades inte mellan grupperna efter träning i respektive tillstånd (trots att low-gruppen tränat sina intervallpass på markant lägre intensitet) men under ett submaximalt uthållighetsarbete fanns det skillnader. Low-gruppen uppvisade här en ökad fettförbränning av det intracellulärt lagrade fettet (muscle derived triglycerid oxidation) samt ökad mängd/kapacitet av två valda transportörer och enzym som har med intracellulär triglyceridoxidation att göra. Det fanns också en liten och ickesignifikant ökad oxidation av plasma FFA och en minskad användning av plasmaglukos för low-gruppen, förmodligen delvis förklarad av minskad mängd GLUT-4 proteinmängd som resultat av träning utan kolhydrattillförsel.

Så nu vet ni vad ni svarar om kompisen vill bjuda på fika under distanspasset🙂