Nu cyklar jag snart iväg för 10 mil motvind. SMHI säger milda 3 m/s och -12 C i Gräddö. mysigt värre. Som jag har längtat hela veckan. Det är lite kyligt, det är inte så kul, men one way-väggdistans är underbart. Det finns ingenstans att gömma sig eller sätt att smita undan. Ingen runda att korta ner eller pendeltåg att i värsta fall backa upp med. På landet har vi en godisskål som står på en bänk, den kommer nog dansa förföriskt framför mina ögon sista milen. Härligt.  10 mil är ju inte så långt och att skarva för att vägga brukar kännas jobbigt så därför har jag laddat upp med lätt middag igår och en lätt lunch idag, och total återhållsamhet från fikat! Det ska nog gå bra att gå tom idag.

Missa inte Magnus Palmbergs redogörelse för sin träning genom karriären (fler delar om ni kollar vidare på bloggen). Träningsinducerad adaption är inte bara intressant ur ett teoretiskt vetenskapligt perspektiv. Det vi kallar prestationsförmåga är väldigt komplext och beror på väldigt många faktorer, varav erfarenhet väger rätt tungt. För att förstå träningsframsteg i ett långtidsperspektiv är det viktigt att förstå resultatet av olika träningsregimer och inte bara läsa artiklar om cellmetabolism. I det här fallet är ju den klassiska kvantitet/kvalitet-övergången rätt fin.