Kroppen ger oss den bästa feedback vi kan få när vi relaterar vår upplevelse av vad vi gör med vad vi faktiskt gör. Inom träning finns det egentligen två skilda sätt att se och hantera detta:

  1. Skita i kroppen, lyssna på siffrorna och köra på efter planen
  2. Notera känslan i kroppen, tolka den och justera belastning och tid i förhållande till det krav man som individ finner rimligt att klara för situtaionen

Som nybörjare är det lätt att falla in i sätt nr 2. Allting är jobbigt och utan vidare kunskap och erfarenhet är det just det akuta välbefinnandebehovet (eller avsaknad av) som får styra. Nästa steg för många är att sätta sig in i träningslära och skaffa sig en uppfattning om hur saker och ting bör förhålla sig och att det är lätt att begå nybörjarmisstagen att lyssna för mycket på kroppen. Det är lätt att det slår över mot förhållningssätt 1 då, för vissa på ett alltför extremt sätt. Som mer rutinerad idrottare har man förmodligen redan provat på ettan och insett de begränsningar som metoden faktiskt har, d.v.s. avsaknad av flexibilitet. Steget då är att med mer kunskap kunna foga sammman ettan med tvåan genom att tolka den aktuta och långsiktiga responsen till träning och inse vad som är viktigt och när.

Fastnar man i teorin om att en gradvis progression är det bästa och att varje pass har sin mening och ska köras för ‘the greater good’ kommer man oundvikligen att anpassas till ett säkerhetstänkande när planeringen görs och hur träningspassen utförs. Ska planen hålla får man inte spela för mycket med korten helt enkelt och passen får utformas så de går att klara av. Ska man kunna skicka på med gott samvete får det inte finnas några tankar på morgondagen. Om man relaterar detta till kravprofiler för olika idrotter så finns de självklart bättre och sämre situationer att tillämpa detta tänkande kring form och träning men om vi håller oss till MTB, CX och LVG så finns det helt klart en risk med att undvika en kortsiktigt anpassad periodisering för enstaka pass och perioder.

En mer långsiktig plan är alltid nödvändigt, men för oss med lite varierat tävlingskrav är det nog viktigt att kunna dela in träningen och passen i olika delar:

  1. nyckelpass – väldigt viktiga anpassade träningspass där fokus är på prestation
  2. volympass – tröskel och allt sådant tjafs. Här är totalsumman och anpassning till situationen och perioden viktig
  3. pass för andra pass – ren utfyllnad i syfte att förebereda eller optimera volympassen
  4. alternativpass – med klockrent syfte att punktmarkera faktorer som begränsar prestationsförmågan under nyckelpassen
  5. njutningspass – ibland behöver man inte träna med ett syfte annat än att det är kul och givande

Frågor på det?