Bild stulen från Kolmårdsbikens fotoalbum. Massor av bilder.

Vilken dag. Kolmårdsbiken är alltid rolig att delta i. En stenhård bana och fint väder med trevligt motstånd i år med många elitcyklister. Tävlingen i sig blev till slut lyckad för min del utan att jag tyckte mig prestera så bra. Jag måste vridit till ryggen igår eller nåt för under hela tävlingen hade jag en väldig obalans i kroppen vilket yttrade sig i att vänsterbenet hela tiden var ungefär tio gånger så ansträngt i känsla som högerbenet. Skitjobbigt så klart.

Men till tävlingen. Starten gick lugnt och fint som vanligt. I det första skogspartiet fick Edin och jag en lucka som vi körde på och vi drygade ut avståndet till bakomvarande hela tiden. Efter ca 25 km måste jag fått en pyspunka strax före eller efter depåpassage vid nämnda kilometer. Framdäcket blev riktigt mjukt till slut och jag fick stanna för att fylla på skum i två omgångar och köra klart loopen till nästa depåpassage. Jag fipplade med hjulet vid byte och det tog sin tid och jag lämnade depån tillsammans med andragruppen (Bleckur, Blomqvist, Byhlinder) och var vid det laget ca 2:20 min efter Edin.

Mina ben kändes verkligen helslaktade och när Bleckur skruvade upp farten i backen efter scout-stugan  kändes det inte så skönt. Stora klingan är inget problem i sig för min del oavsett hur trött jag är men nu kunde jag knappt koordinera benen. Jag körde väl på lite extra ändå och försökte få till en lucka på toppen men mina skills i cykelhantering var inte på topp i de kommande lerhålen så Bleckan och jag fick göra sällskap. Jag fick nästan släppa honom ett par gånger i de mest konstiga ögonblick. Energin fanns väl där men vänsterbenet ville som låsa sig i nåt halvkrampliknande tillstånd.

Men helt plötsligt några kilometer innan mål så fick vi syn på Edin en bit fram och jag gjorde en liten ansträngning och gick ikapp och ifrån i nästa skogsparti. Sen kroknade jag igen på gruset men körde på i nästa skogsparti igen. Kolmårdsbiken brukar yttra sig i sånna här missäruppgörelser tycker jag. Det handlar inte om vem som är piggast utan om vem som är minst utmattad. Inte om hög fart utan om förmågan att undvika att cykla långsammare än distanstempo. Idag drog jag det längsta strået och kunde till slut relativt komfortabelt utan att varken stöta eller spurta faktiskt åka ifrån Edin och Bleckur och vinna.

Jag vann 2002 och har nog gjort två mindre lyckade starter sedan dess samt hämtat hem 3 andraplatser under de senaste tre åren. Nu har jag kanonen igen.

Resultat

Nyhet: Alltomcykel

Nyhet: Cyclesport

Nyhet: Folkbladet

Happytråd

Missa inte heller Stefans kringelloppsfilm!