Jag fick anmälan bekräftad idag, så på fredag bär det av upp till Dalarna igen. Det blir lite tight på med träning mellan resa och tävling så jag tänkte skjuta in ett maxtest på torsdag och känna på benen. Just nu känns de inte så fina direkt. Jag sprang 40 minuter före frukost idag med och tillsammans med allt promenerande så är vaderna lite stela. Imorn tänkte jag springa runt kullen jag var uppe på iförrgår. Det borde bli 1 h 20 min gissar jag. Det finns hyrcyklar här nere om jag skulle vilja men det tror jag inte ska behövas.

Kruxet med semester är att man rätt snart når en brytpunkt för utvilade ben/oxidativ potential (eller vad vi vill kalla det). Dvs prestationsförmågan ökar med vila trots att musklerna blir “sämre” i sin kapacitet. Någonstans finns en brytpunkt där det börjar gå utför och den brytpunkten kommer efter inte alls så många dagar. However, det här negativa förloppet går att skjuta på rätt fint om man bara skickar på med lite smart träning under semesterperioden. Det är egentligen precis samma tanke som bakom en klassisk formtoppning. Vila för pigga ben men träna för att bevara muskulär kapacitet. Tryggast vore att ha en testcykel att riva av några trettiosekundare på men i brist på det så är löpning rätt fint. Jag vill ju ha en semester utan att träna men samtidigt faktiskt inte gå minus i prestationsförmåga pga det. Totalvila är nog det sämsta man kan göra.

Annars så börjar skinnet på både Louise och mig bli rätt mättat av solen strålar. Gårdagen bjöd på väldigt blåsigt väder och då är det svår att känna hur mycket det faktiskt tar – trots rikligt med solkräm och parasoll. Så idag blir det stranden igen med så mycket skydd det går att få.

Maten här nere kan jag ju nämna också. Den är fin. Ni vet ju alla vad grekisk mat innebär och det är ett rätt enkelt och lyckat koncept. Pizzorna här nere är riktigt fina. Stenugnsbakade och vid uppäten pizza inget flott som ligger på tallriken som nån äcklig avlagring. Bara krispigt och bra. Salladerna är ju en hit också.

Well, off to the beach…