Idag har jag fixat med en del möten, “landat” lite viktiga sponsorkontakter inför nästa år vilket kommer i ett separat inlägg lite senare. Hela tiden med adrenalinpåslag och ett öra mot telefonen ifall Louises skulle ringa. Hon mår bättre nu, vilket innebär stabilt jobbigt tillstånd så istället för att cykla ut till landet så körde jag bilen för ovanlighetens skull. När jag väl kom ut på cykeln så var det med stress att klara av rundan innan mörkret slår till, för mörkt blir det här ute. Dessutom var jag orolig att inte höra om hon ringde när telefonen låg i fickan… Hur som helst så smällde jag upp pulsen i 170 och pressade där tills det stod 1226 kcal på klockan och jag var tillbaka hemma. Mörkt blev det, och nu efter en sällsamt dålig middag som jag lagade och en bastu med öl så börjar jag komma ner på jorden igen.