Ett kliv utanför ytterdörren och sedan var det grusvägar, lite asfalt och en del stigar som jag sprang i en timme. Jag mötte fyra personer på hela rundan och vid ett tillfälle fick en stor hund som någon “dresserade” på fältet brevid den paralellt följande stigen jag sprang syn på mig. Den såg väl bara nåt som rörde sig melln träden och blev nyfiken och tog sig en bra bit för att få en närmare titt. Jag stannade till och tänkte att det är bättre att ta mötet öga mot öga och prata med den. När hunden väl kommit in mellan träden och fått klart för sig att det bara var en tråkig människa det rörde sig om så vände den om igen vilket var skönt då den var riktigt stor och hade en salivutsöndring som matchade storleken.

Resten av rundan gick bra och jag kunde plocka av vindvästen halvvägs och njuta av en varm dag. Hemma i stugan så mår Louise bättre.