Växlingen. Som stockholmare tappade jag givetvis här då mtb-handskar skulle bytas mot skidhandskar osv. Gunnar körde helt ohämmat i samma kläder racet igenom. Foto: Irma.

Första passet på skateskidorna blev en tävling. Gunnar hade bjudit in till multisporttävling som han själv kallade det, möjligen skulle biathlon också kunna vara en benämning då det endast var två grenar. MTB XCO och fristil på skidor. Men jag litar på Gunnar, han har trots allt vunnit svenska ms-tävlingar, Åre extreme osv tidigare i livet.

Vardera grenarna kördes i 45 minuter och cykeldelen kom först. Gunnar har ju en egen WC-bana utanför knuten som han tränat en del på. En riktig mtb-bana med utförskörningar av det svårare slaget alltså. 29ern var väl lite svår att få runt alla tighta switchbacks på snö och is. Gunnar med dubbdäck dominerade i utförskörningarna och jag sprätte ifrån på alla andra partier på banan. Vid första växlingen hade jag kanske 40 s på honom vilket han plockade in och var före mig ut på skiddelen.

Jag trodde Gunnar skulle äga mig på skidorna eftersom han: 1) åkt mycket mer än mig i år, 2) har tävlat på skidor tidigare i livet, 3) jobbar med skidor, 4) har hemmabana, men det visade sig att jag åkte ifatt honom direkt och passerade sedan och fick lucka. Skidåkningen var rätt löjlig. Mina stakmuskler fungerade inte alls, inte ens från start, så åkningen var allt annat än kraftfull. Så det var bara att sega sig igenom det hela för båda av oss och till slut var jag  2:49 min före honom i mål.

Efteråt vankades det fika och cross-VM. En grym dag och ett grymt pass. 29ern kändes bra. Sadeln ska ner nån mm till och styret är så lågt det går redan. Lite mer anpassad luftmängd i gaffel vore nog bra. Annars rullade den på bra med grymt grepp i snön.

Grymma bilder av Irma.