Jag droppade bilen på verkstad i Akalla i morse och cyklade till labbet. 45 minuters nöje i -11 grader. Men, värt att berätta från pendlingen var ett udda möte vid Helenelund. Från varsit håll kom vi, jag och en cx-cyklist. Han svängde in på cykelbanan och la sig på mitt hjul i nån minut innan han stötte och passerade. Det som var lite udda var att han körde utan mössa i dagens svala temperatur och den decimeterbreda glipan mellan byxa och tröja(?) som blottade bar röd hud. Hjälmen var i dagsljus prydd med inte mindre än två blinkande röda lampor och en pannlampa. Han stötte till sig några meters lucka direkt och körstilen var minst sagt okontrollerad med små marginaler mot övriga trafikanter och snövallar mm. I backen upp på höjden innan Silverdal kom jag allt närmare. Till slut var jag inne på hjul och mannen frustade och stånkade som ett utmattat kreatur. Han märkte ju att jag var på hjul och stönade fram diverse kväden om hur jobbig backen var. Jag svarade utan att vara anfådd att visst – det är en riktigt jobbig backe. Ägd.

Jag orkade inte gå om honom i onödan ifall han skulle kötta på utförs (han försökte ju ändå köra ifrån mig även om det inte gick så bra) så jag låg kvar bakom. Pendlingstävling mot mindre stabila cyklister avstår jag gärna. Men efter nedförskörningen och på platten gick det till slut för långsamt, så när jag hamnade nedåt 120 i puls gick jag förbi, på vänster sida så klart, och trampade på. Jag låg kvar snävt till vänster då jag skulle svänga av vänster, men när jag bromsar in för att svänga mot Ulriksdal så ligger han plötsligt på min vänstersida och kör nästan in i mig. Härligt.

Nu ska jag jobba och sen blir det tröskel till eftermiddagen.