Nu i helgen går SBR, Stockholm bike rally, en “tävling” i Gömmarskogen där något så roligt som specialsträckor med varierande karaktär ska bemästras – på tid. Kan det bli roligare och mer höstigt? Evenemanget lär nog ändå inte attrahera tävlingscyklister av det snabbaste formatet vilket är synd i sig, men det för också en intressant fråga i dagern. Varför är det så svårt att umgås över gränser? Det har aldrig eller extremt sällan dykt upp okända förmågor i baggybyxor till Fiskartorpet TT, trots att många säkert skulle vilja komma. Samma sak med ett evenemang som pratas upp av entusiaster med mindre fartoptimerade cyklar – de som är inriktade på att köra fort dyker inte upp.
För nån helg sedan kördes det en backtävling på Söder. Slimmade fartfantomer stal showen och på nätet kunde det läsas om att det kanske nog ändå var lite fusk att både ha tränat och ha snabb cykel. Visserligen med glimten i ögat, men det är också en attitydåtervinning från ett sekel sedan då det var fult att träna. Man skulle hugga sin ved och släpa sitt timmer, som konsekvens fick man gärna bli en bra idrottsman av det hela också, men träna för att vinna, det var fult, nästan fusk. Om någon bakfull och på en pakethållarcykel skulle vara snabbast på Söder skulle nog personen bli rätt hyllad för det. Vilket på ett bizzart vis mest liknar nazismens hyllning av personer med bästa generna. Den som tränar hårt och optimerar sin utrustning lär knappast få samma ovationer… En av idrottens mindre angenäma kopplingar.
Att det är skillnad mellan olika grupperingar är ju oundvikligt, men det finns så mycket att lära av varandra. Ett skevfördelat exempel är hur många mtb-cyklister som tävlar på landsvägen, men hur få landsvägscyklister som aktivt tävlar i skogen. För många år sedan var en ständigt återkommande söndagshändelse upplevelsen av hur en av stockholms elitinriktade landsvägsklubbar unisont och konsekvent inte hälsade på oss mtb-cyklister- vecka efter vecka på Södertörn. Varför?
För att återgå till backtävlingen på Söder så tar en sådan “du bör ej ha tränat innan”-attityd, hur flyktig och orepresentativ den än är, bort min lust att vara med. Jag vet att arrangemanget säkerligen är supertrevligt men på nåt vis känns det för mig som väldigt tävlingsorienterad lite fel att dyka upp och på nåt sätt förstöra stämningen. Samma sak med SBR. Det skulle kännas skönare att dyka upp som publik än som tävlande. För några år sedan körde jag en liknande tävling uppför Hagatoppen. Innan finalen startade blev jag tillsagd att de inte ville se nån läggmatch, vilket jag annars var rätt sugen på. Det kändes helt enkelt fel att vinna för att jag inte tyckte mig smälta in i sällskapet. Underförstått var ju att grejen med tävlingen var att ha kul. Den som vinner måste ju uppenbarligen ha missat den detaljen och fokuserat på fel sak.
Det här känns faktiskt som ett storstadsproblem.
12 comments
Comments feed for this article
September 7, 2010 at 5:59 pm
Frida
Det känns på ett sätt som ett cyklistproblem. Jag vet inte om någon blir sur om Isabellah Andersson vinner Vårruset? Tror inte det. Och visst finns det elitlöpare som springer små bylopp bara för att stödja klubben eller springa på hemmaplan. Eller bara rasta benen. Det tycker motionärerna oftast bara är roligt. Och det finns sämre löpare som vågar ställa upp på galor även om de blir varvade på 1500m (även om de inte är så många i den kategorin).
Fast löpare gillar att klanka ner på orienterarnas “fula skogssteg” även om orienteraren råkar piska skiten ur löparna på en bantävling. Och jag vet inte om orienterarna skulle bli så glada om en löpare tog kartan och orienterade skjortan av skogsmulleklanen. Men å andra sidan; löpning och orientering är inte samma sak, kanske mycket mer olikt än MTB och LVG.
September 7, 2010 at 6:45 pm
jonas l
Du skulle kört Mera Lera 12h. Kanske inte värsta blandningen men nästan för visst är Niclas Andersson ifrån Kolmården och Therese Lindqvist ifrån Mjölby inte så dåliga. I andra änden fanns Team Bring, Veteranos med andra som knappt tränat alls. Alla på samma tävling/motionslopp och var riktigt bra stämning.
September 7, 2010 at 8:21 pm
Anonymous
OjojOJ! Här var det intresanta saker på tapeten:)
Jag har en hel hög me åsikter i ämnet. Har ju själv detta år tagit ett steg åt helt annat håll än tidigare bara för att göra något annat. Jag har lärt mig milvis med saker. Som troligen har ändrat min cykling på något vis resten av mitt liv. Både positivt och negativt.
Men jag tänker inte belamra din blogg med mina åsikter. Men vi kanske kan ta det över en öl off-seson..;-)
Några saker jag dock vill skriva….
1) Hade du gjort en läggmatrch av slakmotan hade jag blivigt löjligt besviken. Att du var där den kvällen och körde skiten av mig gjorde nog mångas kväll:) Så du var nog inte så ovälkommen som du kan få det att låta.
2) SBR vill ha dig. Anleningen till att att jag drog igång det är för att spräcka just dessa gränser. Målet har varit att alla skall kunna tävla mot alla i ett lättsamt och kul race. Den dagen jag ser dig och tex Robin Wallner på startlistan i SBR så blir jag löjligt nöjd.
🙂
September 7, 2010 at 8:24 pm
Daniel Eriksson
Gävle räknas väl som byhåla, men även här har vi liknande problem.
Jag har försökt tjata i Gävle-tråden på HappyMTB och på de jag känner att komma och köra i vår lokala XC-cup, Gästrikecupen. Det enda man behöver göra är att dyka upp och anmäla sig, sen kan man köra motion, sport eller seniorklass (oftast 40-60 min tävlingstid i seniorklassen). Det brukar vara en härlig blandning folk, några som tar det med en klackspark och cyklar motionsklass för att det är skoj, och några som tar det på lite mer allvar eller som ett stenhårt träningspass. Bland annat brukar Magnus Palmberg och Pelle Sjudin vara med.
Trots att det inte finns några trösklar att kliva över (inga avgifter, går att köra utan licens, kort tävlingstid, inga långa resor) så är det sällan mer än 20 som dyker upp. Som grädde på moset var det dessutom någon som lite trotsigt annonserade ut en Happy-ride samtidigt som den sista tävlingen för två veckor sen.
Jag förstår mig inte på folk…
September 7, 2010 at 9:59 pm
Frida
Jag råkade läsa en annan blogg precis nu som berör samma ämne (elit vs. motionär, deltagande i samma tävlingar och/eller “lek och skoj”-tävlingar)
Det är bloggen som Åkeson driver på Runners World-sidan. Han pratar om Tjejmilen, och visar ett helsidesreportage om med rubriken Tjejerna med klös (motionärer i pantertanter-kostrymer) och bara en kort kort notis om att Isabellah faktiskt vann hela skiten på 33.xx min.
“Detta kan som sagt irritera mig. Jag tycker att det händer för ofta när det gäller löpning. Det vill säga, att man nonchalerar eliten och gärna istället fokuserar på dom som vill agera pajas.
Det är likadant jämt. Det spelar ingen roll om nån lovande löpare gör 5 km under 15 min vid nåt stadslopp. Lik förbannat är det nån sotare med stavar som är på första sidan i den lokala blaska dagen efter. Vilket jävla hån egentligen.
Jag säger inte att det är fel att klä ut sig och vara tokig. Det är helt ok, men jag tycker däremot inte att det är korrekt när den typen av deltagare får den största exponeringen i media. Det bevisar bara medias okunnighet.
Isabellaha viger sitt liv åt löpning. Hon är bäst. Hon är vinnaren. Nog fan är det hon som ska vara i fokus.”
Nu ska jag sluta löparkontaminera din blogg.
September 7, 2010 at 10:20 pm
Anonymous
Du får väl dyka upp på tillställningarna och bygga lite broar mellan grupperna då 🙂
September 7, 2010 at 10:45 pm
rytz
Jag var på söder och jobbade hårt på brobyggandet i onsdags (inte helg, dock lillördag). Jag tycker inte heller att kommentaren på Happy angående tränad vs. otränad är representativ för hur jag tror att de allra flesta ser på den här typen av arr. Även om jag som tävlingscyklist är i minoritet på sådana tillställningar känner jag mig inte ovälkommen utan snarare som ett kul och nästan exotiskt inslag.
Jag försöker också, precis som Daniel E, påtala hur nära varandra vi egentligen är intressemässigt. Jag tror att massor av de racer-, fixie, bud-enusiaster som inte tror att organiserade klubbträningar är för dem faktiskt skulle älska det om de bara vågade sig ner till (i vårt fall) slussen på en tisdag eller torsdag.
Jag snickrade till och med ihop en alldeles egen modell för att förklara deltagarnas olika subgruppstillhörighet och hur dessa kan mötas och ha kul tillsammans.
http://www.kadens.se/blogs/rytz/4073.htm
Det låter ju onekligen som att SBR skulle platsa i det gula fältet i min modell.
För övrigt stod jag idag på slussen vid 18-tiden bara för att se bloggförfattare Flockhart rulla förbi på sin Cube utan en tillstymmelse till att hälsa på mig och mina klubbkamrater. Snobb! 😉
September 8, 2010 at 6:56 am
Flockhart
Haha 🙂 Det andra gången på två dagar jag blivit beskylld för att inte hälsa. Jag skyller på slussens trafikmiljö som får min, som säkerhetsmedveten och laglydig cyklist, odelade uppmärksamhet.
September 8, 2010 at 11:15 am
Rippa
Micke, jag är säker på att de allra flesta weekend warriors/söder-hipsters/pendlargubbar/lvg-fikagubbar etc tycker det är skitkul när det dyker upp lite mer elitgubbar i startleden till svartrejsen- och kompistävlingarna. Det ger ju faktiskt lite extra stjärnglans och “status” till evenemanget.
Det var ju tex ett rent nöje att se dig läxa upp alla oss andra på första slakmotan. Lika kul var att få episkt pisk av Per Kumlin på första SBR tävlingen för ett par år sedan.
De flesta av oss är ju trots allt tävlingsmänniskor när det väl kommer till kritan. Och de flesta av oss förstår ju faktiskt att uppskatta en prestation när vi ser den.
Vi ses i Gömmaren o SBR på lör!? 😉
/Rippa
September 8, 2010 at 12:16 pm
Flockhart
Det blir bärplockning på lördagen. Jag vill komma bort och ta det lite lugnt för en gångs skull. Söndagen blir det tävling i Rudan.
September 9, 2010 at 5:35 am
Anonymous
Lite av en hetpotatis du kokat, om man får tro kommentarsfrekvensen.
Jag kan lite känna igen mig. Men jag tror delvis du tolkar det fel. Jag tror alla tyckte det var roligt att du dök upp på slakmotan i hagabacken (förutom Ville möjligtvis som är så segerkåt). Jag kan tycka att det är lite synd att du är i en klass för dig själv, två supersvetton vore roligare än ett.
Jag tycker det finns många stigcyklare i baggybrallor som har superduper teknik och bra klös i benen. Jag vet att de skulle ha skitkul OM de dök upp på exempelvis en keps tävling. Men det är något som skrämmer. Vad?
Fö har du tidigare blivit inbjuden till SBR via denna blogg.
//Dolk
—————————————
August 29, 2010 at 4:33 pm
Anonymous
Kul micke! bra kört! Finnmarksutren är en snygg tävling at vinna:)
Men jag hoppas ajg får se både Herr Dolk och Herr Flokhart här http://happymtb.org/forum/read.php/1/1476234
….;-)
/v
Reply
———————
September 9, 2010 at 2:39 pm
STIZZE
Jag kan ganska ofta känna som nybörjare att jag inte hör hemma nånstans, även fast jag vill va med överallt!
Jag har varken nån imponerande teknik, kondition eller mjölksyretålighet, samtidigt som jag gör mitt bästa och ändå cyklar 3-4 gånger i veckan. Jag kör med tighta cykelbyxor/tröja och inga baggyshorts då jag tycker det känns fel på nått sätt, även ifall 9 utav 10 av de jag cyklar med kör med baggyshortsen. Jag älskar happymtb-turerna, både de som går snabbt och långsamt med fokus på upplevelsen av terrängen, naturen & umgänget. Samtidigt är jag intresserad av tävlingslivet MTB också vilket många av dom jag cyklar med inte alls är, denna del av cykelvärlden känns dock mycket svårare att ta sig in i då den är så fokuserad på prestation och när man är nybörjare kan man knappt stava till prestation mer än ta sig runt.
Jag kommer ställa upp på SBR nu på lördag och när jag tittar på medverkarlistan så kommer jag komma nånstans i botten på listan. Det är lite trist att veta om det och jag kan tänka mig, och vet, att det är flera andra som har samma känsla och därför väljer att inte ställa upp även fast dom skulle älska eventet. Jag tror även det är fler som är “dåliga” som väljer att avstå även fast de hade tyckt det vore jättekul att ställa upp, än det är “duktiga” cyklister som väljer att inte ställa upp för att dom känner sig för bra. Min åsikt är dock att alla som vill cykla, ska va med.
Nånstans måste man korsa den där rädslan för att inte passa in och bara göra det man tycker verkar roligt. Det är precis vad jag gör på lördag.